Du e ju sjuk på riktigt!



Förstår inte varför man dras till skit? Jag har alltid gjort det och förstår inte när jag ska lära mig.
Tycker att man borde göra det efter en gång, men icke.
Jag har fällt så många tårar, mått så dåligt. Och först nu inser jag vad jag hållt på med.
Nu lämnar jag allt. Går vidare. Inga mer tårar. Jag är värd bättre.
Raderar allt. Sms, bilder, minnen, låtar... ja som sagt allt!

Önskar jag kunde vara stark o säga att du aldrig mer ska höra av dig.
Men...


Sometimes the pain is what we need to grow!



Puss


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0