Skavsår

Vi ställde oss på klippkanten,
hand i hand.
Du såg mig i ögonen
och så hoppade vi.
Jag visste att det var en stor chansning,
men med dig kändes allting så rätt.
Men när vi landade så landade du på fötter,
medans jag slog i marken.
Och du skrattade åt mig
för att jag inte kunde hålla balansen.
Du försökte inte ens hjälpa mig,
trots att mina knän blödde
och jag hade blåmärken på armarna.
Du gick bara iväg för att hoppa med nästa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0