Oh my...


Ibland har man drömmar. Det är helt normal, det har alla. Vissa slår in och vissa inte.
Det beror helt på hur stora dom är.
MEN för mig har den blivit sann. Allt det jag velat, allt det jag längtat efter står
mitt framför mig.
Och jag vet inte hur jag ska ta det.
Jag tar ett steg bakåt, blir rädd och feg.

Jag behöver betänketid. Men i vissa fall funkar det inte.
Det måste ges svar på en gång.

Men som den "riktiga" Emilie skulle sagt; Tuta och kör, du har inget att förlora!

Men när det väl gäller kommer den fega Emilie fram och funderra för mkt
"Men tänk om" cirkulerar i mitt huvud hela tiden... FAAN!



Återkommer med hur det går/gick!
Puss E


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0