FOGEL

Hittade detta inlägg på en träningsblogg. Riktigt bra skrivet! LÄS!!




Är du en av de tjejer (eller killar) som strävar väldigt mycket för att se ut som någon av tjejerna eller killarna som står på scen eller möjligtvis som fitnessmodellerna i träningstidningar? Se så där muskulös och deffad ut.. Du har kanske slitit i gymmet länge nog men får inte de resultat som du vill. Du tänker att det tar tid att bygga muskler men ska det ta flera flera år innan du märker någon skillnad alls?

Nej det ska det inte! Då gör du något fel!

Jag har än en gång blivit påmind om hur vanligt det är (speciellt bland tjejer) att man äter på tok för lite mat i förhållande till sin träning! De flesta som är väldigt seriösa och målinriktade med sin träning, som frågat mig om kost, gör just felet att äta för lite. Ibland häpnar jag och undrar hur man överhuvudtaget orkar ta trapporna(om det finns trappor) upp till gymmet med den lilla energimängden man petar i sig. Oftast handlar det om tjejer som är väldigt pålästa om kost och som borde veta bättre. Dessvärre verkar många tro att ”det där gäller inte mig. Inte kan JAG äta så mycket mat för då skulle jag bli tjock. Jag har ju en sämre förbränning än alla andra” eller resonemanget: ”jag går ju inte ner i vikt så då kan jag väl inte äta för lite?”

FEL FEL FEL!! Kroppen är mycket smartare än vi tror – den anpassar sig till det mesta. Har man ätit för lite mat länge, kanske i hela sitt liv, så har kroppen ställt in sig på en lägre förbränning och gör bara allt för att överleva. Jag vet att det finns de som motstrider det jag säger, att det finns forskningsrapporter som säger annat, men jag har sett det med egna ögon så många gånger! Dessutom har jag varit där själv! Jag har oxå harvat runt i gymmet i flera år och undrat om man måste ta dopingpreparat för att få lite muskler. Pga rädslan av att bli tjock fanns det inte en chans i världen att jag skulle våga äta mer mat för att få muskler.

Den dagen jag bestämde mig för att tävla lyckades jag dock ta mitt vett till fånga och börja äta. Det var jobbigt till en början- så mycket mat- men OJ vilka resultat jag fick på kort tid! Styrkan ökade spikrakt uppåt och jag växte till mig. Jag fick ta risken att lägga på mig lite fett för att nå mitt mål. Jag vill tillägga här att man inte behöver ligga på ett stort överskott energi för att bygga muskler, enligt mina erfarenheter, men åtminstone äta det man gör av med och inte mindre än så! Ligger man inte mycket på plussidan så lär man heller inte lägga på sig en väldans massa fett. Jag tror det är den rädslan som är boven i dramat för många.

Då kommer jag genast in på ett annat ämne- kroppsuppfattning. Många tjejer som redan är smala är livrädda för att bli tjocka oavsett hur många det är som säger till dem att de INTE är det. Varför lyssnar man inte på vad andra säger till en? Är man rädd för att de ljuger eller att de skadeglatt vill att man ska bli tjock? Varför skulle alla andra ha fel och man själv rätt, när det gäller ens kroppsuppfattning? Alla andra ser ju dig ”utifrån” i 3D-format hur du verkligen ser ut. Du själv ser dig endast i spegel, på foto och möjligtvis på film, vilket inte ger en helt rättvis bild om hur andra uppfattar dig. För inte så länge sedan sa en killkompis till mig: ”ibland vill jag ruska om dig för att du ska fatta hur bra form du är i” Jag vet, jag är ingen stjärna på detta med kroppsuppfattning själv, men jag har blivit betydligt mycket bättre på att lyssna på vad andra har för ”omdömen” om min kropp(såna jag litar på o vet vad de pratar om). Som jag nämt tidigare har det tagit några månader för mig att acceptera  och tycka om min offseason-form som är ca 8 kg mer än tävlingsform och det är mycket tack vare att jag börjat lyssna på andras uppfattningar. Jag har fått betydligt fler positiva kommentarer på den vikten jag har nu än vad jag fick i tävlingsform, både från tjejer och killar.

Alla har väl hört att killar inte vill ha en tunn tjej utan former. Hur många av er tjejer brukar tänka: ”äh, det är bara som de säger”? Jo, så brukar jag oxå tänka. Men om man lyssnar på vad killarna själva säger, så stämmer det ofta ganska bra. Bara senaste veckan hörde jag två såna exempel på gymmet. En kille sa till en tjej, som länge varit smal men tappat ännu mer i vikt: ”du bara går ner i vikt hela tiden. du får börja äta.” Jag kan tänka mig att den tjejen tog det som en komplimang på att hon är på rätt väg. Nu försöker jag tankeläsa men jag känner igen den typen av träningstjejer så väl. De som alltid står på en kardiomaskin i minst en timme, kör lite lätt i gymmet för att inte få ”bulliga” muskler, men egentligen aldrig når några nämnvärda resultat, mer än möjligen tappa så mycket i vikt tills de ser mer beniga än muskulösa ut.

Ett annat exempel var när en kille sa till min vän: ”har du inte ätit idag? du behöver ju äta som är så tunn!” Vad svarade min kompis tror ni? ”Tack”. Jag funderar om killen menade att det var en komplimang…i mina öron hördes det som en uppmaning om att hon är för smal. Varför lyssnar vi inte på sånt?

Nu är det någon som läser detta och tänker: ”jag tränar inte för killarnas skull, jag vill vara snygg för min egen skull” Jo visst, det är väl härligt att trivas med sin kropp, det vill vi nog alla. Det värsta är att missnöje med sin kropp OFTAST hänger ihop med dålig självkänsla. Man tycker inte om sig själv helt enkelt. Där har jag varit och jag trodde att jag skulle finna lycka av att komma i tävlingsform. Gjorde jag det? Givetvis inte….När man ska stå på en scen i bikini så känner man sig lätt missnöjd med alla medvetna brister man har (släpande muskelgrupper eller någon fettdepå som man inte lyckats bli av med) och ser inte det som är bra. Med dålig självkänsla fokuserar man lätt på ”problemområden” och ser inte de styrkor man har. Vem bryr sig om att man har smal midja så länge man har stora lår och en kurvig rumpa?  Tyvärr är det så, att med en taskig självkänsla kommer ingen superkropp i världen att göra en lycklig. Dessutom är det osunt och väldigt svårt att vara i så extremt bra form, som många tävlande och modeller är, just i den stunden bilder tas på dem som sedan publiceras i tidningar. Att måla upp en bild av lycka och fullkomlighet den dagen man lyckas ha en kropp med 15% kroppsfett året runt, är att totalt lura sig själv. Är man inte lycklig inom sig innan, lär man inte bli det i en mer deffad skepnad heller.




Puss E