FOGEL

Ibland vissa dagar får jag panik och funderar mycket på framtiden. Och andra dagar lever jag bara i nuet, nöjd
med det jag har.


Jag känner att jag bara står och trampar på samma ställe. Allt ser hela tiden likadant ut.
Men samtidigt är jag en väldigt bekväm person. Men jag vill utvecklas. Göra det jag verkligen
gillar och brinner för. Göra ett bra jobb. Klättra mig uppåt.








Jag är 25 år. (Nähä?) Har fast jobb och lägenhet. Men är jag nöjd med det, är detta vad
jag vill med mitt liv?!
Jag är absolut inte redo för barn och sånt än, känns långt borta?!
Jag vill vara halvvuxen liiite till. Har inte levt klart det livet.


Jag har vänner som försöker intala mig att passa på medans jag kan.
Vänner/arbetskollegor som har barn eller fick barn ganska tidigt så dom inte hann
göra det dom ville.




Och ju mer jag får höra det desto mer tar jag det till mig. Jag vill inte vara den som sitter där
sen och ångra saker. Man ångrar ju redan att man inte gav 100% i skolan eller valde
en bättre utbildning. Men å andra sidan, vad vet man när man är 16?



Jag tror även om bara 75% av mig vill och är redo, att det måste ske en förändring.
Jag har tänk och funderat länge.
Och det kommer ske en förändring inom en snar framtid. Allt hänger bara på mig.
Och det är ens stor sak för mig. Det kommer vara jobbigt samtidigt som det är bra och ett måste
för min framtid.



OCH jag kommer inte berätta något förens allt är klart. Ni får hållas
nyfikna helt enkelt.



puss o hej för mej!